Don't waste no precious time
De är lite intressant hur man tänker som människa och hur man ser på andra, fast men inte är ett dugg bättre själv. Ingen är perfekt och kommer aldrig bli det heller. Ibland är det svårt att få någon att förstå hur man verkligen känner för att det sitter så långt inne och det har liksom växt fast där inne. Ångesten dyker upp och man börjar leta fel på sig själv. Ibland kommer de i tankarna under en lång tid och plötsligt kan de bara brist ut i tårar, skrik eller hat. Och folk tycker bara man är idiotisk och bara söker bekräftelse. De skulle vara lättre om alla bara kunde förstå, inklusive för mig själv. Men vet bara inte hur man ska gå till väga.
Man förändras hela tiden som person och människa. Och det finns ofta anledning till varför, kanske är man inte nöjd med sin personlighet.
Mottot; What doesn't kill you only makes you stronger, dödar dig inte bokstavligen, utan de kan helt klart döda dig genom att få renbrutet självförtroende, vilket är sjukligt jobbit och hårt.
Skriver det här för att någon kanske känner som jag och inte för något annat påhitt.
Don't waste precious time ❤
